Så... been there done that.
Nu hoppas vi att resten av familjen klarar sig...!
Inte konstigt att tisdagens pass kändes lite tungt med det viruset i kroppen. Nu hoppas vi att resten av familjen klarar sig...!
Skönt att höra att fler tacklas när de är ute. Hockeylöpning kanske vore något nytt? Fler poäng ju större person man (vågar) tackla? Haha!
Det blev totalt 7,1 km och tanken var bara lugnt distanspass. Men tog en liten avstickare från en runda jag har sprungit många gånger. Och tänk vad man kan hitta...! En mindre "bergskam" ljuvlig belägen under massa bokträd.
Nu har jag svårt att uppskatta lutning, men den var brant! Kändes som en svart (men kort, och tur var väl det) slalombacke. Först var jag lite skeptisk om jag skulle orka upp, men jag var ju tvungen att testa. Enligt GPS:en var den ca 30 meter lång/hög (hur mycket man nu kan lita på den i så starkt uppförslut?) och det gick på 16-17 sekunder.
Jag körde två stycken först. Efter första kom jag på mig själv stå högst upp och bara le! Underbart. Efter andra var jag redan helt slut. Efter tredje kom mjölksyra-illamående och benen var extremt darriga på vägen ner. Tänkte joggat vidare, men... Äh, vad sjutton. EN till kan väl en sliten kropp klara?! Pannben.... Och jodå, det gjorde den. Förvisso på 18 sekunder, men ändå! :-)
Sen var det ett svagt illamående hela nerjoggen tillbaka. Men sååå värt det. Bättre än magsjuke-illamående ALLA GÅNGER I VECKAN!