Det här med ätardagar...

När jag mätte mig senast hade jag gått ner ytterligare lite grann runt höfterna och låren! *yeay*

Däremot låg midjan kvar på samma och brösten hade ökat lite grann. Det där sistnämnda tar jag med en nypa salt, då jag fortfarande ammar och brösten ändrar storlek flera gånger varje dygn. Ha ha!

Men jag läste ett inlägg idag som fick mig att tänka till. Jag har ju som ni säkert vet, unnat mig att äta godis på helgerna. Det fungerar. Ibland. Oftast. Men inte alltid. Eller särskilt bra... (Jobbigt!)

Det var en person jämförde det såhär:

När jag behövde gå ner i vikt var det enklare att inte unna mig någonting, någonsin! Det låter jättetrist, men då slapp jag fundera. Lite på samma sätt som att det är enklare att sluta röka rakt av än att röka tre cigg om dagen eller ersätta beroendet med nikotin i andra former.

Nu är inte mitt mål inte direkt att gå ner i vikt (även om det indirekt underlättar t.ex. löpningen), men att bli av med sötsuget hade ju inte gjort något! Ser man till andra beroende, som t.ex. cigaretter så är det ju faktiskt sant att man inte kan röka "bara" på helgen.

Jag vet ju att total avhållsamhet dessutom funkar, då jag för många herrans år sen höll upp med godis i ett år. Jag är nog en "allt eller inget" människa. Mellanvägar är inget som fungerar för mig!

Det känns som att om jag inte ändrar någonting i kosten nu, kommer jag inte märka av några större (om några?) resultat mer på mått/viktfronten.

Det känns jävligt jobbigt just nu, att tänka tanken att man inte får äta ALLS bara...