Det hela började när jag följde en gräsväg som såg väldigt mjuk och trevlig ut. Det var trevligt, första 300 meterna. Sen blev den lite smalare. Och sen lite gropigare. Sen ytterligare lite smalare (typ djurstig). För att slutligen bli en jätte-ojämn historia full av sumphål!
Riktigt så här illa var det inte, men nästan...
Behöver jag säga att skorna var dyngesura och smått leriga när jag kom hem? Nä, tänkte väl det.
Men det var grymt kul! Kanske inte de sista 200 meterna, som var värst. Men att studsa fram mellan stenar, rötter, hål, ojämnheter verkar vara lite av "min grej". Jag är så oerhört fokuserad på det jag gör, att jag inte känner hur trött jag är. Förrän efteråt...!Man kanske skulle överväga terränglöpning /orientering? (Ja, exakt. Vill man "dö", ska det vara ordentligt)! ;-)
Haha, fast visst är det roligt! Det går inte snabbt i obanad terräng, men det är guld för välmåendet! :)
SvaraRaderaSkrattar gott men nickar samtidigt instämmande. Det är kul med terräng, iaf ibland :-)
SvaraRaderatänkte medverka i ett terränglopp nästa år =) kom ner och häng på då vet jag =)
SvaraRaderaKramar
Viktkamp:
SvaraRaderaVad har ni för trevliga terränglopp nere hos dig? *nyfiken*
Jag har funderat på tjurruset, men det verkar vara det ultimata terräng-testet. Kanske ska börja med något LIIITE lättare? :-D
Hahahaaa vilken rolig bild. En kompis ska delta i tjurruset, själv ligger jag lågt med sån träning ett tag framöver ;)
SvaraRaderaMinns inte vad det heter men ska kolla upp det =)
SvaraRadera