onsdag 26 oktober 2011

Det blev i alla fall som....

...det var tänkt den här gången. Till skillnad från sist. :-)
Ett "långpass" (ur mina preferenser mätt); drygt 8,3 km på 54,59 minuter. Jag funderade ett tag på om jag skulle ge mig på milen, men i slutet av rundan bråkade mina knän lite, så jag avvaktar med det. Det får bli en annan dag.

Däremot blev ju sluttempot 6,34 min/km. Jag tyckte i och för sig att det kändes relativt "lätt" från ca 3 km och fram till runt 7 km. Men inte att det skulle gå så "fort".
Det är ju nästan samma tempo som mina kortare (4-5 km-rundor) går i...?! Och med senaste intervallpasset färskt i minne (med 4,30-tempo som snitt) börjar jag fundera på om jag "mesar" under de kortare passen? Man behöver kanske köra på mer som ett RIKTIGT snabbdistans-pass och stärka pannbenet lite??
Att de känns tunga kanske beror på dålig uppvärmning och/eller att det sitter mentalt...? *funderar*


Sista kilometrarna sprang i mer eller mindre skymning/mörker. En helt ny upplevelse, men inte så "skrämmande" som jag hade trott. (Mörkrädd som jag är...)

4 kommentarer:

  1. Vilken underbar bild
    Springer du med lampa?

    SvaraRadera
  2. Nej, jag gör inte det (än). Men eftersom jag började springa tidigt i våras, har jag aldrig sprungit under vinterhalvåret.
    Får se hur jag gör. Springer utan, med. Eller kanske "bara" på elljusspår? :-)

    SvaraRadera
  3. Haha, jag har faktiskt inga bra tips ;) Han har börjat göra kväll vid sådär 01-02, vilket vi tycker är lite väl sent så han sover desto längre istället :P

    SvaraRadera
  4. Lät som en fantastiskt fin tur!
    Vad duktig du är!
    Drygt att knäet bråkar med dig. Hoppas det var tillfälligt.
    Kram kram

    SvaraRadera