Här finns jag...

...numera! ---->  http://rundarocksaenform.wordpress.com
Välkomna! :-)

Risveden Terräng 2012 - Loppet

I min nya blogg kan ni läsa om loppet! :-)
http://rundarocksaenform.wordpress.com/2012/09/16/i%C2%B4m-not-a-quitter-but-i-almost-wish-i-was/

Risveden Terräng...nu kör vi!!

http://rundarocksaenform.wordpress.com/2012/09/12/jag-laddar/

Flytt!

Ni har väl inte missat att min blogg har flyttat -----> hit? :-)

Jag gör ett försök!

Med den nya bloggen alltså.
---> rundarocksaenform.wordpress.com
Jag har bett bloglovin flytta med alla mina "följare" så ni som följer mig via den sidan, bör flyttas automatiskt. Hoppas det funkar nu bara. :-)

Ni som följer mig på annat sätt, hoppas jag hänger med ändå. 
Ha en fin dag! Det ska jag. :-)

Seperationsångest...?

Nu har jag i alla fall testat att exportera alla inlägg ---> till Wordpress-bloggen.
Men jag är fortfarande tveksam? Vad tycker ni? Jag vill inte tappa underbara läsare bara pga av ett blogg-byte... Skulle ni fortsätta läsa? :-(

Samtidigt sitter jag och irriterar mig på EN sak (än så länge). Varför är det så jäkla krångligt att ändra typsnitt, storlek och lägga till fet/kursiv/understruken text på wordpress? Måste man ändra ALLT sånt i html-texten??? :-O

VARFÖR gillade jag Risveden Terräng på facebook?

Det är en fråga jag ställer mig på här på morgonen...
De länkar så "snällt" till en artikel om hur man ska ta sig an "väggen". Den brantaste backe (om det nu kan kallas för det?) Bl.a. skriver man saker som t.ex. följande:

"Det finns mördarbackar, svarta backar - och vägen upp till Loftet. Eller "väggen" som vi kallar den."

Den magnifika utsikten. Och visst är den vacker! Men kommer jag vara såpass vid medvetande så jag kan njuta av den...???
Bild lånad från risvedenterrang.se

Utslaget över 700 meter handlar det om 50 höjdmeter. Men avslutningen är brantare än så. De allra flesta går upp. För upp kommer man!" (Var inte så säkra på det... Haha!)
"Stigningen upp till Klevsjöloft betalar sig. Utsikten är magnifik. Ett perfekt tillfälle att pusta ut lite extra." (Jo du tack..! Förmodligen...) 

Man lät några erfarna "loftklättrare" beskriva backen/väggen:
"- Högre, brantare - och vackrare än du tror är möjligt." säger en.
"- Utmanande, mördarbacke, oändlig"... säger en annan.
"- Mjölksyra" konstaterar ytterligare två.

Eh ok... Från erfarna löpare alltså...?! *harkel* God morgon på er också! ;-)
Mental förberedelse är det som gäller nu i två veckor...!! (*hjälp*) :-O

Fy fan vad jag hatar magsjuka!

Så... been there done that.
Nu hoppas vi att resten av familjen klarar sig...!

Inte konstigt att tisdagens pass kändes lite tungt med det viruset i kroppen.

Skönt att höra att fler tacklas när de är ute. Hockeylöpning kanske vore något nytt? Fler poäng ju större person man (vågar) tackla? Haha!
Det blev totalt 7,1 km och tanken var bara lugnt distanspass. Men tog en liten avstickare från en runda jag har sprungit många gånger. Och tänk vad man kan hitta...! En mindre "bergskam" ljuvlig belägen under massa bokträd.

Nu har jag svårt att uppskatta lutning, men den var brant! Kändes som en svart (men kort, och tur var väl det) slalombacke. Först var jag lite skeptisk om jag skulle orka upp, men jag var ju tvungen att testa. Enligt GPS:en var den ca 30 meter lång/hög (hur mycket man nu kan lita på den i så starkt uppförslut?) och det gick på 16-17 sekunder. 

Jag körde två stycken först. Efter första kom jag på mig själv stå högst upp och bara le! Underbart. Efter andra var jag redan helt slut. Efter tredje kom mjölksyra-illamående och benen var extremt darriga på vägen ner. Tänkte joggat vidare, men... Äh, vad sjutton. EN till kan väl en sliten kropp klara?! Pannben.... Och jodå, det gjorde den. Förvisso på 18 sekunder, men ändå! :-)

Sen var det ett svagt illamående hela nerjoggen tillbaka. Men sååå värt det. Bättre än magsjuke-illamående ALLA GÅNGER I VECKAN! 

Gammal och bitter eller...?

Om man är ute och springer och möter ett gäng med unga tjejer (typ handbollslag eller liknande) och man själv håller sig så långt ut på kanten man bara kan!

De springer istället i bredd och vinglar över hela vägen... Är det ok att springa (lite halvt om halvt) in i den tjejen som är närmast? Eller är jag bara en bitter gammal 30+:are....? *harkel*   ;-)

Blandade känslor.

Jag är både rastlös och helt matt.
Märkligt kombination måste jag säga... Jag blir riktigt träningssugen när jag har "längre" (en vecka eller mer) träningsuppehåll. Vilket kan innebära att en veckas icke-träning kan vara bra. Både för kropp (återhämtning) och mentalt (inte känna pressen av man MÅSTE iväg var och varannan dag).

Rastlösheten känner jag helt klart av! Men allra främst finns ändå en känsla av matthet... Jag är (fortfarande) helt slut. Sedan kanske det är så att icke-träning gör att man blir slö och trött. Moment 22... Samtidigt blev jag inte helt missnöjd när äldsta sonen skulle spela fotboll idag. En "extra" dag hemma. Lite skööönt. *harkel*

 

För det tredje känner jag mig lite...inte sjuk... men "konstig" i kroppen. Två av tre barn har varit förkylda i en vecka, så det är väl ett under om jag klarar mig. Fast man kan ju alltid hoppas... ;-)

Idag ligger alltså jag, rastlösheten och latmasken i soffan. *gäspar stort*
Imorgon blir det träning!! (Om det lilla, lilla halsontet jag känner av släpper förstås. Och det får vi, som sagt, tro)!

Planen: En träningsfri vecka...

Jag får helt enkelt inse att den här veckan kommer bli lite halv-katastrofisk vad gäller träningsbiten. Som sagt, kick-off med jobbet i torsdagskväll.

Igår var jag lagom seg hela dagen och idag är jag tröttare än tröttast. Ikväll är det dags för kräftskiva, så det är bara att ställa om siktet. Träningen är (tyvärr) inte i fokus just den här veckan/helgen.

Men en (mer eller mindre) träningsfri vecka med jämna mellanrum ska vara bra har jag hört. Jag som har kört på hela året tar den nu. Vi kan väl säga att jag planerade det så... Ok?  *harkel* ;-)

När ni läser detta...

...är jag på kick off. Förinlagt inlägg alltså.
Ville bara säga att ni får ha en bra kväll och träna lite åt mig med! Jag kommer förmodligen ha för kul ikväll och (kanske) vara för trött imorgon.... ;-)

Malin på hal stig!

Återigen terräng... Det är mycket terräng nu.
Av naturliga skäl. Både för att jag behöver det inför loppet och för att jag vill det. Jobbigare, men roligare! Första 2 km var JÄTTESEGA. Stumma ben, ingen ork, tung andning. Blä...

Nästan så jag hade lust att vända och gå hem. Men skam den som ger sig. När jag väl kom in på de smala steniga stigarna efter 1,5 km elljusspår kändes det plötsligt bättre. Märkligt, eftersom det egentligen borde kännas betydligt jobbigare?

Sen flöt det på bra. Rätt skönt med +14 grader och duggregn. Men jäklar vad halt det var idag?! :-o
Jag som har sprungit terräng hela sommaren oavsett väder. Rötter, stenar och "träbroar" var förrädiska idag! Men bra för balansen antar jag.

Jag fokuserade lite extra på backarna idag, även om det inte blev ett renodlat backtränings-pass. Jag försökte tänka på tekniken. Knälyft och korta steg i uppförsbackarna och högre frekvens och lätt framåtlutning i nedförsbackarn. Uppför kändes helt ok. Förutom i de allra brantaste partierna, för där orkar jag knappt springa över huvud taget!
Däremot nedför är tekniskt svårt. Vissa backar kändes "åt helvete fel", medan andra kändes lite bättre... Övning ger väl färdighet antar jag. :-)

Totalt blev det 8,3 km på knappa timmen.
Skönt för själen (och vila för pannbenet) efter långpasset, måste jag erkänna... ;-)

En extra vilodag.

Hade egentligen tänkt träna idag, men efter den långa rundan i söndags behöver min kropp lite extra återhämtning känner jag. När kroppen (och inte latmasken) talar, då lyssnar jag. :-)

Min vovve vilar på gräsmattan. Hon är klok, så jag tar efter... ;-)

 

Inspiration - Paula Radcliffe

Här har jag definitivt något att ta till mig! Känner ni (också) igen er?

Skit i tempo (särskilt på långpass och i terrängen).
Det är antalet minuter som räknas!!

Långpass i terräng.

Jodå, till slut gick det!
Jag tog mig och kragen och begav mig ut på det där långpasset. Jag får nästan alltid bäst flyt i kroppen efter ca 4-6 km. Smått frustrerande (i alla fall när man ska köra kortare pass!)

Idag kom den känslan vid lite knappa 5 km och höll i sig till lite dryga 9 km. Efter det blev det tungt. Efter 12 km fick jag kramp i vader, baksida lår och utsida lår, lite om vartannat. Inte alls skönt när hela kroppen protesterade...

Nämn en muskel så lovar jag att jag har haft ont i den idag. Längden hade säkert betydelse. 15 km och nytt personlängsta, igen. :-)
Men det berodde kanske även på att träningsvärken från benpasset fortfarande inte hade släppt helt.

Dessutom blev det inget långpass på "platten" som förra helgen, utan ett långt terrängpass. Grus, gräs, små stigar och kuperat. Med 4 veckor kvar till loppet, behöver jag få till några sådana!
Något lägre tempo och testade (delvis) en ny väg här hemma i skogarna. Ljuvligt vackert med natur i form av skog och sjöar, istället för att köra dessa passen inne i stan! :-)

En av sjöarna i närheten av där jag bor.



Det tar verkligen emot...

... att ge sig ut idag.
Att det just är ett långpass planerat gör att det känns ytterligare lite jobbigare.

Bra mental inställning innan?
Nej, inte alls...! Varför är det så svårt att tänka positivt och hitta inspirationen vissa dagar?

The tired or crazy woman...?!

Det blev en powerwalk (som det så fint kallas) här hemma igår. Kuperat. Det finns inga alternativ där jag bor. Men det är ju bra för rumpan, så vad tusan...! ;-)

Nästan en timme var jag ute och la även in augusti-utmaningen (3 st 1 minutsplankor och 3 x 15 st armhävningar) på vägen. Vilken skillnad på att göra styrkeövningarna ute! Eller så var det bara inbillning? Tyckte jag hade mer energi och kraft. Tänk vad lite skog kan göra. :-)

Däremot tyckte jag att jag hörde röster i skogarna vi flera olika tillfällen. Och en gång hoppade jag åt sidan i rena förskräckelsen för att jag hörde en häst galoppera bakom mig. För att sen vända mig om och se.... ingenting (?!)  :-o

PS. Jag la mig inte tidigt igår men jag hade nog behövt!
/Hälsningar den numera ännu galnare kvinnan...? Haha!

Bild lånad från google

Stel. Öm. Smärta. Som det ska vara...! ;-)

God morgon!

Alltså ni anar inte vilken träningsvärk from hell, jag har i benen efter styrkepasset... Aj, aj, aj! 

Jag som tänkte köra långpass idag. Hm... Vi får se hur det blir med det televerket. Kanske kör lite yoga och styrka eller promenad idag för att mjuka upp mina stackars muskler och kör långpasset imorgon istället. Den som lever får se. :-)

B, B och B!

God morgon!
Igår blev det igenomkörare av de tre B:na.
Dvs Ben, Bröst och Bisceps.

Först blev det 3 km uppvärmning på löparbandet.
Sedan blev det följande:



• Benpress, 58,5-58,5-52 kg: 3x12 rep.
• Benspark, 38,5-38,5-31,5-31,5 kg: 4x10 rep
• Bencurl, 38,5-38,5-31,5-31,5: 4x10 rep
• Yttre lårpress, 31,5 kg: 3x12 rep.
• Marklyft (skivstång) 25 kg: 3x15 rep.
• Bröstpress (maskin): 38,5-31,5-25-18 kg: 4x10 rep.
• Bröstpress (hantlar) 8 kg:s: 2x10 rep.
• Flyes (hantlar) 6 kg:s: 3x10 rep.
• Bänkpress (skivstång) 15 kg: 3x12 rep.
• Biscepscurl (hantlar) 8 kg:s: 3x10 rep.
• Planka 4x1 minut

Det kändes bra. Benen brände rejält (!) under sista repsen, så träningsvärken kommer nog som ett brev på posten. Tur att helgen är tänkt till ett långpass. Lugnt tempo på stela (?) ben... ;-)