Lite inspiration!

Helt klart tänkvärt, nästa gång det tar emot eller när vi säger att vi inte har tid att träna...! 

Älgpass....

...måste det väl heta i terräng, om det kallas "grispass" på flacken? ;-)

Efter lite velande blev det ett långpass terräng.
Jag kollde vädret innan jag stack ut och de sa då att mellan klockan 10 och 12 skulle det komma ungefär 0,1-0,3 mm per timme. I h***e heller att det gjorde?! Jag var fullständigt sjöblöt efter 2 km, men som jag skrev i inlägget innan: Regn är häääärligt! (Jodå, mest menat som allvarligt, även om det är en gnutta ironisk ton här). ;-)

Känslan jag hade häromdagen infann sig inte alls idag. Synd. Men det är kanske lite "orättvist" att jämföra 3,4 km på ett löparband med 1 % lutning vs. 11 km i terräng...? ;-)

Istället var det blött, lerigt, halt som sjutton på stenar och rötter och så lite mer blött... Sådana här pass är underbara när de är över. Man tänker att man ska hålla ett lugnt, bekvämt tempo men med backe upp och backe ner blir det aldrig bekvämt! Knappt ens om man GÅR hela sträckan...!

Mellansonen (med förfärad ton) när jag kom hem och såg ut som en blöt hund med lera överallt:
"- Mamma, vad har du gjort..!? Du är ju alldeles smutsig!!"
Ja, lite smått kanske.... ;-)

Att springa i regn...

... är nog min grej (?!)
Jag kan tycka det är skönt med sol, men jag är inte typen som uppskattar sol och 25-30 gradig värme. Allt känns så oerhört tungt då. Det finns ju massa fördelar med regnet:

* Svalt och skönt (oftast)
* Hög och klar luft
* Inga flygande kryp som man riskerar att svälja
* Lätt nerkylande och man slipper dricka så mycket (om alls)
* Regndropparna blandas med svettdropparna och man känner sig verkligen som ett med naturen.
* Frihetskänsla med ljudet av smatter.

Bild lånad av joddler.se

Mitt fredagsnöje....

...rimmar, med närmare eftertanke, rätt dåligt! Haha!

Du, Känslan! - Du är varmt välkommen tillbaka!

Idag var det galet kvavt ute (!) så det blev en tur till gymmet.
Tanken var uppjogg på löparbandet och de första 850 metrarna gick lugna i 6,15-tempo. Kroppen kändes ganska bra så jag testade att öka lite. Och lite till... Och lite till....

Det hela slutade med någon slags progressiv fartlek, eller vad man ska säga. Totalt blev det 3,4 km. Sista km gick i 5,20-tempo och det kände som att jag hade kunnat fortsätta ett tag till, för jag var inte särskilt trött. Grym känsla! Den får gärna infinna sig igen!

Men jag hade innan bestämt mig för att köra styrka, så jag avbröt ändå löpningen och gjorde som det var tänkt. (För en gång skull). ;-) Gott och blandat-pass med:

* Latsdrag
* Smal och bred rodd med hantel samt skivstång
* Marklyft med skivstång
* Tricepscurl
* Knäindrag på pilatesboll
* (Försök till) knäböj på gröna, taggiga hatkärlek-balansplattan
* Plankan

Jag avslutade med armhävningar.
NOTE TO SELF: Avsluta aldrig ett pass med armhävningar. Jag orkade 2 x 10 stycken sen försökte jag mig på ett tredje set, men föll ihop i en liten hög för armarna hade INGEN energi/styrka i sig alls...! 

Hur långt är man beredd att gå? Egentligen?

På torsdag kväll kl 20.00 visar SVT "Medaljens pris".  En dokumentär som handlar om hur långt man är beredd att gå för att nå OS och ta medalj?

Vi får se hur våra friidrottsstjärnor pressar sig till sitt yttersta, genomlider smärta, operationer och mentala påfrestningar. 
Oerhört intressant tycker jag. Jag kommer att titta! 

Det blåa lilla bäret.

Jag är en riktig jordgubbsgalning!
Jag hade, utan problem, kunnat leva på jordgubbar under sommaren! Kanske inte helt bra, men jo. Nästan bra va...? :-)

Något som nästan är lika gott är blåbär. Idag har barnen traskat runt i skogen runt huset och plockat färska, härliga, blåa bär. Lite mjölk till det och "heaven no 2" är skapad! Fulla av vitaminer och antioxidanter dessutom. Kan inte bli bättre. Mums!

Inga känningar i benet. Tror jag.

Jag tog mig i kragen och det kändes faktiskt ganska bra.
Jag tror, som jag skrev tidigare, att motivationsbristen beror på att jag inte har kunnat/vågat springa. Men nu, en vecka senare, var jag "tvungen" att testa. Inga krav alls på tempo eller längd.
Bara köra på känsla.

Inga känningar i benet. Tror jag? Ni vet säkert hur nojig man blir och känner efter lite extra:
"Känns det inte lite grann ändå...? Jo. Eller? Nä...?" 

Sammanfattningsvis: Inget som störde i alla fall och hade det varit något allvarligt hade jag förmodligen känt av det så jag inte hade varit osäker. Däremot har jag fortfarande lite känningar i vänster benhinna, men det kan jag "leva" med, så länge det inte blir värre.

Totalt 7,5 km på mjuka, fina stigar. (Ok, delvis rötter och stenar också... Hehe!) 

Hittelön!

Och och fy och blä.... och allt det där. (Förlåt i förväg över neggo-inlägget).
Min motivation är som bortblåst (på nytt kanske man kan säga). Jag hade ju en mindre svacka för några veckor sen, men nu känns det värre än innan! Jag har ingen som helst lust att göra någonting.

Jag är kontant trött och vill bara slappa. Kanske delvis för att jag har semester...? Men ändå... Jag har ju alltid gillat att träna och röra mig.

Var är min motivation? Hittelön erbjudes!

Ridning...

...är alternativ träning, så bra som någon!
(Nej, hästen gör inte allt jobb). ;-) Flera härliga galopper genom skogen! Love it! Synd att man rider så sällan som man gör. Men de gamla kunskaperna sitter där, i ryggmärgen.

Något suddig bild, men när både jag och hästen är i rörelse, samt att hon som tog fotot galopperade samtidigt kan man inte begära så mycket bättre skärpa... ;-)

Men jag är galet sugen på en löptur nu! Får testa någon dag.
(Är lite orolig faktiskt)...

Annan tyngdpunkt jämfört med löpning?

Jag har träningsvärk i vaderna idag.
Något jag sällan får av löpning. Däremot fick jag en tankeställare på Indoor Walking-passet igår. Som jag skrev, påminner rörelsen ganska mycket om jogging/löpning.

Jag är en hällöpare (Tror jag. Har aldrig filmat) Skillnaden är att jag kom på mig själv att, under passet, stå nästan längst bak på "plattorna" och betydligt mer framåtvikt med överkroppen. Det kändes bara väldigt märkligt de få gångerna jag stod längre fram med fötterna/hälarna.

Vad är det som gör att jag har en helt annat kropp-/balansfördelning jämfört med löpning? Som sagt, jag märker ju helt klart en skillnad för vaderna protesterar en del... ;-)

Det satt långt inne!

Men till slut så... 
Tänkte kört styrka idag, men det blev inte så. (När blir det som jag tänkt i träningssammanhang..? Haha!) Istället "hoppade jag på" Indoor Walking-passet som skulle börja en stund senare.

Konditionsmässigt och rörelsemässigt ganska likt löpning, men utan stötarna mot underlaget. Det bästa sättet att testa benet, utan att faktiskt springa. Och jodå, det gick hur bra som helst. Kände INGENTING som indikerade något fel! *yeay*

Det blev mer eller mindre ett tröskelpass. Pulsen låg mestadels mellan 83-87 % av max. Sista tempo-spurten var den dock uppe i 195 slag/min (ca 93% av max). *pust!* 
Men passet innehöll även korta stunder med styrka/"backe". Dvs tuuungt motstånd och sittande ställning. Brände galet mycket (!) i låren - Älska, hata, hata, älska? Svårt att bestämma sig där. ;-)