Jag tror, som jag skrev tidigare, att motivationsbristen beror på att jag inte har kunnat/vågat springa. Men nu, en vecka senare, var jag "tvungen" att testa. Inga krav alls på tempo eller längd.
Bara köra på känsla.
Inga känningar i benet. Tror jag? Ni vet säkert hur nojig man blir och känner efter lite extra:
"Känns det inte lite grann ändå...? Jo. Eller? Nä...?"
Sammanfattningsvis: Inget som störde i alla fall och hade det varit något allvarligt hade jag förmodligen känt av det så jag inte hade varit osäker. Däremot har jag fortfarande lite känningar i vänster benhinna, men det kan jag "leva" med, så länge det inte blir värre.
Totalt 7,5 km på mjuka, fina stigar. (Ok, delvis rötter och stenar också... Hehe!)
Skönt att rundan kändes bra! :D Hoppas benkrånglet håller sig borta nu! :)
SvaraRaderaTack! Det hoppas jag med! :-)
RaderaHahah nää tro det eller ej så kör jag faktiskt bra ;) Däremot finns det en hel del andra som bara kööööör som galningar mellan alla filer och jag är mest rädd att bli mosad av en sån ;)
SvaraRaderaHaha! Ok då... :-D
RaderaHärligt! Ja man är verkligen paranoid, hehe, tro mig I know:) Hoppas du slipper ont i eftehand också, det kommer säkert att gå bra!
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar. Man börjar inbilla sig att det gör ont lite överallt. Samma som inför ett lopp - då får man förkylningssymptom plötsligt. Gör det inte lite ont i halsen? Rinner inte näsan? Känner jag mig inte lite febrig?
SvaraRaderaKul att det inte gjorde ont (på riktigt) i alla fall!
Åh vad skönt! :) o vilken fin stig sen!
SvaraRadera