Däremot blev det lite längre än vanligt, 6,3 km och 7,12-tempo. Ett par gå-pauser men mestadels lugn, avslappnad (tror jag) jogging. Det kändes i alla fall jättebra. Förvisso lugnt tempo som sagt, men pigga, härliga ben. Jag hoppas verkligen att känslan hänger kvar om en månad!?
Jag hade med mig "djävulshunden" (vår dansk-svenska gårdshund om ni inte läser min andra blogg). Satte kopplet runt midjan och hoppades på det bästa, då hon inte brukar vara med på mina turer.
Men jäklar vilken kondis hon hade?! Med 12 år på nacken borde hon vara skruttig kan man tycka, men inte då. Har man ingen människo-rygg att följa får det funka med en hundrygg. Och ja, det funkade nog det också med tanke på känslan.
Jag räknade dock bort 15 sek på sluttiden, för hundskrället tvärnitade och var tvungen att utgöra sina behov ungefär halvvägs... ;-)
Allt är bättre än inget sägs det ju =) Kram
SvaraRadera