Perfekta förutsättning, men inte...

Som sagt, perfekt löparväder var det! Synd bara att kroppen inte var lika sugen. Ut kom jag och sprang gjorde jag. Eller ja, joggade/gick...

Kroppen kändes seg på något konstigt sätt. Att öka tempot kändes omöjligt. Det skedde en mycket marginell ökning när jag väl försökte, så jag kortade av turen lite grann. Det slutade på 4 km och ett 6,30-tempo. Ett ganska ordinärt pass alltså.

Nu på kvällen är det också hög, klar luft och blå himmel. Det är inte annat än att det rycker lite i löpartarmen igen. Men någon måtta får det ju vara. Jag vill inte riskera nya benhinnekänningar eller krångel med fotleden igen. Kanske ett nytt pass imorgon kväll om allt går som planerat. :-)