Terräng blev det!

Jag hade svårt att bestämma mig igår. Distans, korta intervaller eller terräng? Kvantitet eller kvalitet? Till slut bestämde sig min snurriga hjärna för kvalitet, så terräng blev det! Bra för konditionen och styrkan i benen!

Första km gick på 7 min blankt. Ändå helt ok med tanke på att jag tog det lugnt i början (mer eller mindre uppvärmning). Andra km gick på 7,14 och då kände jag mig riktigt seg...
En snurrig dag som min hjärna tydligen hade, hade jag dessutom svårt att bestämma mig för längd. Men när skylten för 6 km dök upp på 4,3 km-banan så tänkte jag: "Äh, vad f-n, det tar vi!"


Det var nästan så jag ångrade mig. Jag hann tänka: "Vad händer om jag möter en älg, eller om jag blir huggormsbiten mitt ute i ingenstans (mötte inte en människa på den här avstickaren)".
Men men... allt gick bra. Mitt på "avstickaren" ungefär vid 3,5-4 km så kom jag in i andra andningen. Gud så härlig känsla! Benen trummade på trots att jag var trött. :-)
Det måste testas längre pass på flack mark tror jag. Jag brukar ju bara springa 4,6 km som längst. Har jag tur kanske andra andningen kommer in strax efter det!

Sluttiden blev till slut 40 min och 50 sek på 5,9 km, vilket motsvarar 6,55 min/km!!! På terräng! Med 7 resp. 7,14 min-öppning?! Jag avslutade alltså de sista 3,9 km på 6,49-tempo. Vilket ska jämföras med förra gången jag sprang samma runda, fast utan avstickaren, 4,3 km på ett 8,20-tempo...?!
Herregud, vad jag är grym! ;-D