fredag 29 juni 2012

Varför jag har fastnat för terränglöpning...

...Jo för att... Eh, just nu vet jag faktiskt inte.
Men jag kommer nog snart på det igen! ;-)

Fy satan vad dagens pass var jobbigt. Jag tänkte "all in" vad gäller småstigar och obanat. Inget preparerat spår ALLS! (Ok, kanske blev ca 5 % transportstäcka totalt), men i övrigt bara barr, stenar och rötter. TILL FÖRBANNELSE!! Under i princip under "hela" 6,9 km långa sträckan. (Som kändes dubbelt så lång).


Tempot var pinsamt lågt, men det gick inte att springa fort(are)! Jag slet som ett gnu och andades som en gris! Mer djur än så kan det liksom inte bli... Pulsen var skyhög och andningen kändes bitvis riktigt tung. Värre än snabbdistanspasset häromdagen t.o.m.

Jag testade massor av pytte-, pytte- (man kan knappt kalla dem för) stigar. Farligt visade det sig. Eller ja, kanske inte farligt, men jobbigt och smärtsamt. Blött och jättelerigt. Det växte vass inpå stigen och där det inte fanns vass, rev lingonriset "skönt" på mina bara undeben... Långbyxor nästa gång!! Eller något typ av benskydd som mammaspring tipsade om.

Men om man ska sammanfatta det. Jätteskönt! (När det väl var över. Haha!)
Och i flera backar sprang jag uppför med bra "studs" i steget. Mycket benstyrka känns det som att jag har alltså. Positivt! :-)

20 kommentarer:

  1. Fan vad sexiga vi skulle vara om vi sprang ihop! Du = gnu och gris. Jag = skenande ånglok med tomatansikte.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. *asgarv* Ja, herregud vilket radarpar! :-D

      Radera
  2. Riktigt bra jobbat! Helt obanat lär jag nog inte ge mig på, men där emot fler elljusspår och småstigar hade inte varit helt fel!

    SvaraRadera
  3. Grymt jobbat! Låter dock inte som ett helt härligt pass ;P

    SvaraRadera
  4. Åhh låter ändå som ett härligt pass!

    SvaraRadera
  5. FAsen vad skönt de måste varit när du kom i mål. Vilken känsla. Bra jobbat, jag hade nog aldrig orkat springa terräng. Ha en fin helg!kram

    SvaraRadera
  6. Vid terränglöpning får man reda på att man har muskler man inte visste att man hade!

    SvaraRadera
  7. Det finns en anledning till att orienterare alltid har långa byxor :-)

    SvaraRadera
  8. Vad duktigt jobbat! Terräng är härligt då du får vara i skogen men oj så mycket tyngre också ;-) Härlig alltid känslan efter sådana pass!

    SvaraRadera
  9. Börjar misstänka att det bor en liten orienterare i dig, de vägrar alltid stig och springer bara obanat. Har du med karta och kompass för att hitta rätt, eller kör du på känsla?

    SvaraRadera
  10. Är loppet du ska springa i sådan terräng?
    Lite galet, finns ju bra stigar och vägar av en anledning ;O)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte hela loppet. Första 6 km ska vara relativt lätta. Men sen är det mer eller mindre småstigar och obanat.

      Radera
  11. Tror dessutom du har en grym balans! Och rivmärkena visar bara hur tuff du är! :-) Kram på dig tokfia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, balansen har nog blivit bättre senaste månaderna, så visst gör det nytta.

      Tack & Kram tillbax! :-)

      Radera
  12. Varför man älskar terräng?
    Tror det är för att man känner sig fri. För att man andas skogen. För fåglarna som kvittrar. För det härliga underlaget.
    Man känner en slags frid!
    Så är d för mig iaf!
    Suveränt jobbat i skogen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! Härligt känsla, även om man andas tung ikapp med fågelkvittret. ;-)

      Radera
  13. Tufft pass och tänk vad häftigare det är att springa i terräng jmf med asfalt! Kolla in benskydden. De är följsamma men skonar benen och fungerar kanon på sommaren då det egentligen är för långt för långbyxor :)

    SvaraRadera
  14. Ja shit! Obanat är ju riktigt tufft! Man får kämpa med höga knän och har man oturen (eller turen?) att springa där det är mjuk mossa så suger ju underlaget all energi.

    SvaraRadera