Jag funderade på backintervaller. Kanske inte helt genomtänkt så här i efterhand, när den mentala biten var bristfällig redan innan jag gav mig ut. Det blev två 210 meters backar i 5,20-tempo sen var jag helt matt/stum och mjölksyra-illamående så jag la ner den idén. Det får jag ta en annan dag istället...
Istället slutade det med ett knappt 7,0-tempo och 4,2 km. Varken långt eller snabbt. Pannbenet försökte liksom motarbeta mig hela löprundan. Jag vet inte riktigt vem av oss som vann... Kanske oavgjort? Men jag kom ut i alla fall!!
Jag hade rätt!!! Duktiga du...
SvaraRaderaHaha! Det var nog mer en "lucky guess". ;-)
RaderaÄr jag skyldig dig en tjuga nu då? Eller att vara med i loppet? Hihi! :-D
Helst att du är med i loppet :-)! Det... är....du...väl?
RaderaKlar seger till dig!
SvaraRaderaOch kommer man ut och börjar har man segrat!
SvaraRaderaheja!!
Härligt! Kul att kunna vara till hjälp! Tycker att du vann över pannbenet
SvaraRaderaDu kom ut i alla fall! Det lyfter vi på hatten åt. En annan har sjutton kilometer att avverka idag - enligt mitt maratonschema. Håhåjaja. När ska det hända kan man undra?
SvaraRaderaMan får vara glad åt det lilla ibland. Såna dagar har jag också, tyvärr lite för ofta.. Men idag kändes det ju bra tack så mycket!
SvaraRaderaUnderbart!! Superbra jobbat!!!
SvaraRaderaVisst är de jobbigt när an inte kan sova, nu skulle jag kunna somna ögonabums =)
Du vann!
SvaraRaderaTack snälla ni, för era peppande ord!
SvaraRaderaBra att du kom ut iallafall!
SvaraRaderaheja!
SvaraRaderaDet är UT som är viktigast! U go!
SvaraRaderaYeah! Och visst var det härligt när du kommit hem?!
SvaraRaderaKlapp dig själv på axeln för visst kom du ju ut! :)
SvaraRadera