söndag 13 maj 2012

Tjurruset a-la-Alingsås!

Tidigare i veckan pratade jag med en arbetskollega och han sa att enmilaren på vår ort var rätt så blöt. 
"Äh, lite vattenpölar har väl ingen dött av...!" tänkte jag. Eh... *harkel* Alltså "rätt så blöt var en rejäl underdrift, kan jag konstatera så här i efterhand. Vildmarksleden var rena rama lokala "Tjurruset"!

"Vattenpölar" (mer att likna vid mindre dammar) och lera utan dess like! Första 3 km gick bra. Likaså de fyra sista. (Där på slutet hade jag t.o.m. de bästa tiderna, vilket var lite kul. Men egentligen kanske inte så konstigt med tanke på tempot, där ute på mitten i lervällingen...) De hade dessutom tagit ner skog så skogsmaskiner hade fullständigt förstört leden! Och lagt timmer mitt över den, så det kändes mer som terränghoppning /klättring emellanåt... :-P

När jag var ungefär halvvägs kom det en ambulanshelikopter flygandes över huvud på mig. Det var nästan så jag trodde att sambon hade efterlyst mig... He he! 


Men men... Ska det vara terräng, så ska det väl vara terräng. Mina nya Speedcross fick bekänna färg i alla fall. Där det inte var lera och vatten, var det istället blött gräs, blöta rötter och blöta stenar. Jag halkade till en gång, i övrigt var det kanongrepp!  

Jag tycker den här bilden ljuger lite. Förmodligen tog vattnet bort en del lera och även de sista, lite torrare partierna. För jäklar var sketna mina skor var ett tag! Ja, ja, ni ser lite reser av det på mitt ben i alla fall. ;-)

Nära till kramp i vaderna när jag stretchade efteråt, så gissningsvis kommer träningsvärken i framför allt vaderna och småmusklerna i fötterna vara TOTAL...

Det som inte dödar härdar! ;-)

19 kommentarer:

  1. Men hur vet man att det inte dödar? Din runda skulle nämligen ha gett mig nära-döden-feelings tror jag :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Man lär sig tolka kroppens signaler. ;-)

      Radera
  2. Jag är inne på Fias spår fast en vinkling; i mitt tycke är du nära "jag tror jag dör". Varför springa i/på lera? Frivilligt? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, tanken var ju TERRÄNG. Nu var det ju lite grann ofrivilligt, för det betydligt lerigare och blötare än jag hade tänkt mig. Men men... :-D

      Radera
    2. Försökte du klämma in en lerinpackning också? ;)

      Radera
  3. Haha, underbart! Det är sån lycka att springa i riktigt jobbig terräng, OM man lyckas koppla bort tempot. Det finns nämligen inget som kräver så totalt fokus, snacka om att leva i nuet. :)

    Själv hamnar jag allt för ofta i ångest över tempot och då försvinner hava nöjet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen det där. Jag brukar också tänka lite så (på gott och ont).
      Jag hade ångest över tempot första 1,5 km in i det värsta geggan. Sen tänkte jag: "Äh, vad f-n, det får gå som det går... :-D

      Radera
  4. Bläääk-smuts! haha..

    SvaraRadera
  5. Det är inte ofta jag springer i sådan där terräng, men när jag vl gör det är det ju underbart! Härlig sprunget!

    SvaraRadera
  6. wow, vilken runda du varit med om :D
    Bra jobbat!

    SvaraRadera
  7. Härligt! Nya terrängskor ska alltid döpas i lervälling!

    SvaraRadera
  8. Åh, de där passen är nästan de bästa av allt! Snacka om att kunna glömma allt vad km-tider heter. Avkopplande för skallen och nyttigt för kroppen! :)

    SvaraRadera
  9. Vilket pass, imponerad. Gissar att jag hade svurit en hel del om jag varit i dina skor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jodå, det kom en och annan svordom ur min mun också. Tyvärr hjälper det inte så mycket. ;-)

      Radera
  10. Ser mysigt ut... låter mysigt! Älskar sådanan här pass! Det ska kännas och synas att man tränat!

    SvaraRadera
  11. Härligt med terränglöpning !! Sprang också en sväng i skogen igår .. mycket hopp & skutt över både vattenpölar, stockar & sten. Höll mig torr om fötterna iaf - tycker inte om att springa i blöta skor. Och visst känns det i lite fler muskler än vid asfaltslöpning ..
    =)

    SvaraRadera
  12. Haha, ja men terränglöpning är ju kul det med. Även om det blir lite väl ibland..

    SvaraRadera
  13. tjoho, ja det är så kul med löpning i terräng.. Jag har har anmält mig The Run, ser ut som en kul tävling på Kinnekulle med lagom mkt terräng utan att behöva bli alldeles genomlerig.. :)

    SvaraRadera