Däremot har jag lite svårt att..."förstår" är fel ord... Svårt att GREPPA är nog mer rätt; varför man har en specifik siffra som mål? Som t.ex. "Mitt mål är att väga 72 kg".
Ok, men varför just 72...? Varför inte 74 eller 70 eller 68...?
Varför är enstaka kilon så otroligt viktiga? Varför tänker man inte att man ska träna så man får en kropp man är nöjd med, oavsett vad vågen visar? Oavsett vad måtten säger? Kroppen blir slank, stark och mår bra. Är inte det det viktigaste?
Förklara gärna hur ni tänker när det gäller era mål? :)
Jag har aldrig haft ett viktmål, ens när jag tävlade i bodyfitness. För mig är det oväsentligt, hur det ser ut är mycket mer avgörande. Däremot kan det ha en praktiskt betydelse, jag springer tex snabbare när jag är lättare. Då noterar jag mest det, jaha, nu är jag nog lite lättare än i våras, eftersom alla pass tycks gå rätt snabbt (jag äger ingen våg så jag kan inte dubbelkolla)men jag jobbar inte aktivt för att hålla en viss vikt.
SvaraRaderaJag har ingen målvikt...
SvaraRaderaDäremot lite delmål.
Har som mest vägt 135 +/- och det var i slutet av graviditet.
Väger 114kg nu och mitt främsta mål är nog att bli hälsosam.
Det delmål jag satt nu är 110 kg :)
Jag har ingen målvikt men ett par målbyxor som jag gärna vill koma i. Minns att jag kunde knyta skorna i dom utan att få lungorna upp i gommen ;o)
SvaraRaderaFitnesscoachen:
SvaraRaderaJo, där gör ju ett par kilo skillnad, helt sant. :-)
Louise:
Ja, det förstår jag. Att man har delmål vad gäller vikten när man har en lite längre väg att "vandra". För att behålla motivationen. Men det måste ju i slutändan sen ändå vara ointressant om du hamnar på 80 eller 78 kg (om du förstår hur jag tänker?) :-)
Fru Venus:
Ja, men det är ju lite mer påtagligt. Att få på sig gamla jeans. Jag hade ett par i garderoben lääänge, men till slut gav jag upp och gav bort dem. Kanske, kanske att jag hade kommit i dem snart, men jag får nöjet att köpa nya istället. :-)
För mig har jag insett att det är viktigare med centimetrarna istället för kg. För tränar man så får man ju muskler. Fettet på kroppen blir ju muskler om man tränar och då kan det vara svårt att se på vågen ibland. Men man märker på kläder och på måttband. Själv har jag ett mål med min träning och inte är det längre kg. Jag har som mål att vara frisk, orka mer och att klara av att ta mig runt milspåret 2012. Jag har en familj jag ska orka med också och då är det en fördel att träna.
SvaraRaderaDet är nog väldigt olika.
SvaraRaderaDet beror nog också vilket övergripande mål man har.
Jag hade en målvikt(75kg) när jag började(95kg), men efterhand som jag tränade blev det mindre och mindre viktigt.
När jag såg resultaten var det tillräckligt för att jag skulle fortsätta kämpa på.
Numera försvinner min vikt av sig själv, och det är viljan att springa fortare som motiverar mig(71kg).
Jag hade en målvikt och en målbild. Målvikten var satt efter vad jag vägde när jag var som nöjdas för en herrans massa år sedan. Allt eftersom resan gick så insåg jag att målvikten var inte alls det jag skulle vara nöjd med idag och kunna efterhålla och leva med så då släppte jag viktkravet, tittade mig i spegeln och satte upp en målbild istället. Jag vill känna mig nöjd, snygg och kunna springa långt och länge. Sen vad vikten står på är i princip oviktigt. Men det tog ett tag att komma dit.
SvaraRaderaJa, jag tror jag förstår hur du tänker :)
SvaraRaderaJag skiter nog i vad jag kommer hamna på till slut, har sagt att jag är nöjd bara jag kommer under 100 kg... jag hoppas mest att jag kommer klara av att fortsätta samma livsstil som nu... med att äta nyttigt och träna :)
Jag tror att ha en siffra att sträva mot ger ett väldigt konkret mål. Att säga att man ska bli fastare i hullet osv är inte mätbart, och därför mycket svårare att veta när/om man uppnått sitt mål. Sen tror jag man kan ändra sin uppfattning ang. målvikten när man närmar sig den. Det är först då man kan se om det verkligen funkar på min kropp så som den ser ut idag, med den muskelmassa man har osv.
SvaraRaderaJag har ju min "innan-graviditeten-vikt" som målvikt. Men kanske har min kropp förändrats under graviditeten och den vikten inte är idealisk längre. Men det vet jag först när jag är där.
Jag tror att det är så djupt inpräntat i oss att vikten är det största tecknet på hälsa och välmående (och framgång). Därav denna siffer-jakt på vågen. Och därmed den ångest det skapar.
SvaraRaderaSjälv har jag skippat vågen. Väger mig ibland för skoj skull och det känns så underbart att se en siffra som jag för bara ett år sedan ansåg som tjock, och nu gilla det jag ser.
Mina mål är typ såna som att bli grym på kettlebell (tävling), kunna göra chins, springa 2 km på 9 minuter osv. Tyvärr har det ju som sagt inte alltid varit så.
Jadu, första ggn jag skulle gå ner i vikt så satte jag inget mål, utan jublade för varje litet kilo som försvann och det var MÅNGA :)
SvaraRaderaSen har jag hållt mig på mellan 54-59 kg en massa år och nu när jag skulle ner efter andra graviditeten så satte jag nog målvikten på det jag vägde innan jag vart gravid helt enkelt.
Nu väger jag mer än vad jag gjorde efter att jag gått ner så mkt sist men jag tränar också betydligt mer (jag promenrade bara när jag skulle ha bort kilona) så jag stirrar inte på vågen så mkt utan hoppas att det är en eller annan muskel som hälsar på istället :)
Jag är hellre fit och fast är smal och slapp ;)
Thomas:
SvaraRaderaJo, vid löpningen gör ju där "extra" kilona en del för tempot. :-)
SuperSHEro:
Jo, det är nog det... Därav stolheten i att säga "Jag väger BARA 54 kg" efter en hysterisk diet, istället för att stolt säga "Jag väger 74 kg och är vältränad". Synd helt klart!
I övrigt verkar ni ha kloka tankar om detta ämne, kära bloggläsare. Skönt att höra. :-)