måndag 12 december 2011

Springa i mörker. Ensam eller tillsammans?

Det var tänkt att bli en lugnare långpass igår förmiddag. Som ni kanske vet vill mörkrädda mesar (som jag) inte springa på vardagkvällar. Tyvärr kom det lite annat emellan och det blev lite tajt, så den tid som fanns knödde jag in ett 4,4 km långt (kort) pass i 6.28-tempo på. Ganska "lagom" alltså (sådär tråkigt svenskt?) ;-)


Det kändes relativt tungt, men å andra sidan var det ett par veckor sen jag sprang utomhus vilket säkert gör sitt (i alla fall mentalt) och sen låg temperaturen runt nollan vilket inte mina lungor är vana vid. Hur som helst, helt ok pass!
Ska se om jag kanske vågar ge mig ut på en upplyst slinga någon kväll... :-)

Brukar ni springa själva på vinterhalvåret eller har ni någon löparkompis?




9 kommentarer:

  1. Jag springer ofta själv på kvällarna även under vinterhalvåret. Men jag bor ju i Göteborg, och har dessutom nära till Slottsskogen och upplysta cykelvägar både dit och hem, så det känns inte läskgit alls. Ok, jag skulle nog inte ge mig ut efter typ nio på kvällen, men det gör jag väldigt sällan på sommarkvällarna heller.

    SvaraRadera
  2. Beundrar alla som springer utomhus så här års. Har inte kommit så långt mentalt ännu.

    SvaraRadera
  3. Duktigt! Jag önskar att jag kunde springa men kan inte pga min rygg och ryggoperation, det blir dock en massa LÅNGPROMMISAR istället! ;O)

    SvaraRadera
  4. Jag springer själv. Älskar att få rensa huvudet, höra hjärtat och andningen. Kör med pannlampa. För jag tänker att den som vill överafalla en svettig, snorig mig får ju skylla sig själv.

    SvaraRadera
  5. Förstår den där mörkrädslan. Jag har turen att ha en stor och (alldeles alldeles livsfarlig) hund som sällskap när jag springer, annars hade jag nog varit mycket mer orolig och begränsat mina rundor mer tror jag.
    Springer gör jag iallafall året runt, utomhus. hunden måste ju ändå ut oavsett väder liksom och jag trivs bättre med att springa på kvällstid.

    SvaraRadera
  6. Min bästis när jag springer är SR's podcasts..
    Jag gillar det magiska mörkret:)

    SvaraRadera
  7. Nä, jag vågar inte. Men jag har blivit fegare med åren, bara för två år sen gav jag mig ut själv och ensam. Och jag bor på landsbygden, ganska folk- och hustomt. Men nu är jag en riktig fegis. Och nu vågar jag mig inte på några längre turer utan bara kortisar om jag nu vågar mig ut imörkret.

    SvaraRadera
  8. För något år sen sprang jag gärna i mörkret, men de två senaste åren har jag blivit harig och mörkrädd. Jag bor på landet också, så det blir så himla ensligt.

    SvaraRadera
  9. nej jag springer inte själv i mörkret.. usch och fy! Är ju kolsvart ute, är livrädd haha :D

    SvaraRadera