...att tagga ner lite!
Idag var det första löppasset efter alla benhinne- och höft/ischias-känningar. Och det första "känna-på-passet" efter naprapatbesöken. Solen lyste och det var +7 grader. Lovely! :-)
Idag var det första löppasset efter alla benhinne- och höft/ischias-känningar. Och det första "känna-på-passet" efter naprapatbesöken. Solen lyste och det var +7 grader. Lovely! :-)
Efter mina (på dagen) 3 veckors löpuppehåll (och i princip nästan träningsuppehåll också) så ville huvudet betydligt mer än kroppen. Första km öppnades i 5,51-tempo. (Lite för) snabbt för att vara mig. Sen orkade inte kroppen hålla det hela vägen (såklart). Det blev:
5,51 - 6,12 - 6,14 - 6,21 -6,30 (sista korta biten).
Totalt blev det 6,16-tempo vilket ändå är helt ok. Men tanken var ju att gå ut på ett kort, lugnt pass, vilket det ju inte blev för jag var riktigt trött efteråt, med en brännande känsla i lungorna. Inte "långsamt-sprunget-känsla" alls...
De gånger jag tittade ner på klockan och ändå tyckte att jag höll ett lugnt tempo låg det på 5,30-5,50.
Jag (mitt huvud) måste lära (s)mig att hålla mig till ett ännu långsammare tempo, men jag tycker tekniken känns konstig/fel när man springer "för" långsamt?
Någon som känner igen känslan? Eller är det kanske bara inbillning....?
Det jag tar med mig från den här rundan var att jag flera gånger tänkte vid de backar som fanns: "Oj, var den inte brantare än så här...?"
Det kändes väldigt positivt! Pannbenet är kanske lite bättre uppfostrat än jag tror...? :-)
Det kändes väldigt positivt! Pannbenet är kanske lite bättre uppfostrat än jag tror...? :-)
Klart att det inte går att springa långsamt efter tre veckors löpvila! Som att ge en hundvalp order om att sitta fint när en boll rullar förbi. :-)
SvaraRaderaBra jämförelse! ;-)
RaderaKänner helt och hållet igen att det är tekniskt svårt att springa långsamt. Jag tror att var och en har något slags optimum. Abstinensstinn löpare=kalv på grönbete - det går INTE att hålla igen då inte.
SvaraRaderaJag kan inte hitta felet med bloggen, bli så förbannad :/
SvaraRaderaJag håller med dig, jag får oxå sämre teknik när jag håller "långsamt" tempo.
Jag tycker du hade ett bra tempo för ett första pass på så länge! Var inte för sträng med dig själv! Duktigt kämpat!
SvaraRaderaGud va skönt det låter! Jag har har varit så opepp på att springa idag så dagens pass har skjutits till morgondagen. Hoppas motivationen infaller då - annars får jag tvinga fram den :-)
SvaraRaderaDet där med att hålla för högt tempo efter ett uppehåll tror jag är mer regel än undanttag. Huvudet är vant vid ett visst tempo, men kroppen har ju blivit lite sämre. Inget att orora sig för - om några pass är dom synkade igen. Bra jobbat!
Gillar jämförelsen med hundvalpen;). Men så härligt att du kan springa igen, hoppas att det känns bra i kroppen i morgon också, håller tummarna.
SvaraRaderaDet är toksvårt att springa i "fel" tempo och jag tror inte ens det är särskilt "bra". Spring som det känns bra och utgå från hur kroppen känns just då.:)
SvaraRaderaKikar in lite, hoppas du haft en bra helg. Surt att den redan är över men svårt att inte vara glad när snön nästan är borta, solen har skinit hela dagen och fåglarna sjunger sin vårmelodi :)
SvaraRaderaHar du haft en bra helg?
Javisst är de gott med jordgubbar, dessa va mindre goda. Dock har jag hittat de som är sååå mumsiga. Blev lite hallon till =)
SvaraRaderaI början när jag började springa långsammare (för att kunna springa mer distans och snababre/hårdare under de tuffa passen) tyckte jag också att tekniken blev konstig eller annorlunda. Nu har jag dock vant mig och tycker det funkar bra. Det är lite roligt att ju snabare jag blir desto långsammare springer jag :)
SvaraRaderaHihi! Ja, så blir ju säkert kontentan när man lär känna sin kropp. :-)
RaderaJag känner igen det där med att man springer bättre när man ökar farten!
SvaraRaderaOch jag förstår att det var svårt för dig att hålla igen när du inte sprungit på ett tag. Benen blev väl glada, helt enkelt :-) :-)
Jag springer också "för fort" och tröttar ut mig lätt, måste också löra mig =)
SvaraRaderaTvå sätt att se saken på enligt mig:
SvaraRaderaEtt: Bra att du vågar löpa på och din kropp vill ha ett högt tempo.
Två: Mindre bra att du går ut för hårt och blir "drabbad" av det resten av rundan.
Kanske blir du blockerad av att du ser att du har ett högt tempo och blir "lite rädd" och känner efter i kroppen... jo, ja...oj, jag är nog trött.... Kanske?
Jag hade velat köra på puls på dig, lägg dig på ca 75-80% av MHR och kolla klockan vilken hastighet du haft när du kom hem....
You go girl!
Jag har ju faktiskt ett pulsband till min Garmin, men har inte använt det en enda gång (*harkel*)
RaderaDet där lät inte alls som någon dum idé att prova. Tack för tipset! :-)
nu löper ju inte jag men när jag roddar så kan jag aldrig tagga ner, bränner sönder lungorna! Kram
SvaraRaderasv: Ja jag vet ju att jag klarar det. Men det är den mentala spärren. Jag tänker bara "tråååkigt".... Det är mer den mentala spärren jag behöver jobba på i nuläget. Vad ska du springa för lopp?
SvaraRaderaJa jag tycker det blir lättare att springa "rätt" om jag springer snabbare. Går det för långsamt så får man liksom inte till det där avstampet på samma vis.
Håller med om att "lugna pass" är skitsvåra... BÅDE mentalt och rent praktiskt. Antar att det gäller att öva och öva... eller? hur GÖR man? ;)
SvaraRaderaInget konstigt ... jag känner igen mig. Löpning är så fantastiskt att det blir svårt att kontrollera löpglädjen med att springa långsamt :)
SvaraRaderaKänner igen mig så väl. Snyggast och mest korrekt - tekniskt sätt - löpsteg får jag vid 5.30-5.40-tempo. Men det orkar jag inte hålla alltför många kilometer. Är man snigel så är man. Men det är bara att ge sig på't igen.. och igen.. och igen.
SvaraRadera