onsdag 8 februari 2012

Det här med att ha en plan B.

Trillingnöten skrev idag om (brist på) motivation, målsättningar och att behöva ha en "Plan B".
Jag känner att jag inte alls hade/har en plan B... Jag var (är) så oerhört fokuserad på terrängloppet i september att jag bara har kört på och träningen hade hittills känts skitbra!

Nu är det ju lång tid kvar till September, men ändå är det någon oroande känsla som gnager i mig. Jag vet ju att jag inte har någon "perfekt" löparkropp. Jag har haft halvkassa knän sen mina ungdomsdagar (även om jag i princip aldrig känt av just dem under löpningen). Överpronationen är ju bekräftad och jag gissar att jag även är aningens (?) plattfotad.
Dessutom hade lederna säkerligen mått bra om jag gick ner 10-15 kg. Då skulle jag nog få den där "löparkroppen" som alla långdistansare har.

Nu har jag inte en sådan kropp och kommer i ärlighetens namn förmodligen aldrig få det heller. Inte ens om jag går ner i vikt får jag en "smal/slimmad" kropp med den här benstommen. ;-)


Det som skrämmer mig lite är att jag verkligen har fastnat för löpningen. Känslan, enkelheten, tillgängligheten. Det känns lite jobbigt om skadorna inte försvinner (eller ev. kommer tillbaka) nu när jag äntligen har funnit glädjen i det hela.
Min plan B är inte utarbetad än. Kanske man borde skaffa en?


Har ni en "Plan B"...?

18 kommentarer:

  1. Måste man ha en plan B? Ryggen skriker så jag kör just nu powerwalks till och från jobbet med lämningar och hämtningar av barn. Så när träningen blir lidande får jag hålla mig tillgodo med vardagsmotionen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae, jag vet inte. Bara lite funderingar jag fick. Om jag inte kan springa, måste jag ju hitta något annat som är lika kul och lika "lättillgängligt". :-)

      Radera
  2. En annan tanke som slagit mig, jag har som plan att besöka en sjukgymnast el liknande när sonen är runt året för att se om jag är "rätt" återställd efter förlossning, dvs att jag är jämt stark, inte sned eller fel belastar osv. Just för att kunna springa länge och hålla i många år framöver. Har du? Kan ju vara något som är lätt att rätta till, så du kan fortsätta springa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har inte varit det. Men funderar allvarligt på att boka tid hos en naprapat.
      Som du säger, risken finns ju att man belastar helt snett...? :-(

      Radera
  3. Nej, här finns inga plan B heller tyvärr. Bara tillfälliga lösningar i väntan på att få börja springa igen. Skadorna kommer och går. Plan B skulle väl isf vara det jag nu börjat på - att vara bättre på att komplettera med styrketräning, yoga och stretch. Då kanske kroppen håller till det jag vill göra - alltså löpningen.

    SvaraRadera
  4. Har aldrig tänkt på att man skulle ha en plan B men nu när du nämner det låter det ju helkonstigt att man inte har en. Man blir ju mer än besviken när ett mål inte går att uppnå pga skada eller något banalt som vädret (typ för kallt för att träna längdskidor). Ska genast ta tag i att göra en plan B:)

    SvaraRadera
  5. Ingen plan B, men om plan A, den enda planen spricker så är jag ju inte dummare än att jag får rätta mig efter rådande förutsättningar och i så fall göra en ny plan A!

    SvaraRadera
  6. Löparkropp? Har vi inte all det? Vi är gjorda för att springa! :-) Skynda långsamt, lyssna på kroppen, var snäll mot dig själv, ta hjälp och jag tror du hittar "din" väg ocjh lösning. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror evolutionen gjorde ett bättre jobb på vissa, i alla fall! ;-)

      Radera
  7. Svar
    1. Jo, rörelseträning är viktig. Jag har börjat att köra lite mer nu, men skulle nog behöva öka den biten ännu mer.

      Radera
  8. Plan B rocks! Inför vår hemliga flytt till USA har vi numera Plan A-E typ. Allt i fall att...jag behöver främst en plan B när det gäller kost och träning. För matens skull. Jag har nog seriösa matproblem och tenderar att överäta och sånt...det visar sig på en gång...surt när man tränar som en galning men resultaten uteblir på grund av kosten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där problemet har jag också (med kosten). Självdisciplin (nästan) noll. :-P

      "Hemliga flytt" förresten? Haha! Inte så hemlig nu kanske (eller dina vänner/familj läser inte din blogg kanske?) ;-)

      Radera
  9. Nej, tyvärr inte men man borde nog ha det. Så att man kan hålla sig i form...

    SvaraRadera
  10. Fast att swinga för en nybörjare så räcker det och blir över med 8 kg. Som jag är. :)

    Ja axlar men jag har en massa hantlar hemma och tränar gym där jag kan ta axlar. :)

    Kramis!!

    SvaraRadera
  11. En reflektion ang det där med den "perfekta löparkroppen": Jag har en vän som estetiskt inte har en löparkropp. Hennes kropp är mer likt en rysk bondmora. Ganska tung, grov benstomme, höfter och lår. Man tror defintivt inte att ho skall vara snabb än mindre bra på längre distanser. så fel har man. Även otränad inför ändamålet så springer denna tjej en halvmara på 1:45, milen på 45 min osv. Lätt som en plätt. (?) Bara en liten tanke och reflektion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du helt klart rätt i! Även de som inte har en "löparkropp" kan bli jättebra och snabba ändå!
      Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: "Hur snabb hade hon varit om det hade varit 5-10 kg mindre som "tryckte" på hennes knän, fotleder m.m.)?

      Kanske är jag som tänker fel, men rent logiskt borde en lättare kropp underlätta?

      Radera
  12. Hej längesen jag kikade in här! Men trevligt att hälsa på.
    Styrketräning säger jag bara =)i komb med cykling/spinning. Sen får du skaffa ett par bra skor för dig och kanske med inlägg.
    Men det beror på också vad skadan bottnar i!

    SvaraRadera