fredag 27 januari 2012

Man måste VÅGA bli trött!

Jag erkänner...
Jag har över-utnyttjat tipset nybörjade ofta får; Att gå en stund mellan varje jogg/löpsekvens. Jag har förvisso 
ettpar kg rätt många kg:s övervikt, vilket gör att det känns tyngre för mig, än för någon med min längd och vikten 55 kg. Men inga undanflykter.


Efter gårdagens 5 kilometare där jag sprang hela tiden, insåg jag hur lättlurad kroppen faktiskt är! Jag peppade mig själv att ta en km i taget. Eller "bara" 5 minuter till och när jag väl kom dit, satte jag upp ett nytt mål på 1 km eller x antal minuter längre fram. Delmål är nog nyckeln för mig! (Och säkert för många andra)!

Jag måste lära mig att övertala kroppen att fortsätta springa, om än långsammare, när jag börjar bli trött.
Jag måste VÅGA BLI TRÖTT! Att ta till gångpaus har legat alldeles för nära, för min del.

När det gäller längre distanser och långpass kommer jag säkert utnyttja det ett tag till, men inte på kortare distanser/"plan mark".


Jag läste ett bra citat för ganska länge sen, men det har etsat sig fram:

"Jag orkar inte mer, tänkte jag för 30 sekunder sen. Men nu sprang jag ju 30 sekunder till, alltså ljög jag!"

Hur gör ni när ni springer?
Vågar ni bli trötta?

22 kommentarer:

  1. Jag biter ihop och vet att jag kommer bli pigg om en stund igen, brukar gå lite upp och ned under lång pass, så det är bara att hålla ut och precis som du skriver sätta upp delmål, jag ska bara dit el jag springer i 30 sek till osv. Det går för det mesta, men någon gång då och då funkar inget och då är det bara att bestämma sig för att köra ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag ska försöka göra så nästa gång jag springer ute. Köra 200 meter extra och se om det släpper. Tack för tipset! :-)

      Radera
  2. Jag har en så länge bara sprungit på löpar bandet. Då ser jag hur km tickar på och jag blir sååå peppad... Men så känner jag att jag måste ta det lite lugnt och för att andas lite så väljaer jag då att tex gå 2 minuter, springa 6 osv... Men när jag är frisk igen så ska jag banne mej klara 5 km och springa hela tiden!
    Kram K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast du har ju inte sprungit lika länge som mig (?) så i ditt fall är det fortfarande ok med gångpauser.
      Jag började med det när jag började springa och sen blev det liksom aldrig att jag slutade... :-P

      Radera
  3. Jag måste också bli bättre. Nog för attjag vägrar gå under ett löppass men tex när jag kör styrka våga göra de extra gågnerna eller ta mer vikt. För inte ska väl lilla jag....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror det är ganska vanligt ibland tjejer att tänka så också. Vi ska vara sådär "puttinuttiga" och köra lättare vikter och inte stöna (?) :-P

      Radera
  4. Grattis till PB! Snyggt jobbat!
    Jag vågar nog bli trött. Någorlunda. Allt är ju relativt. Jag har aldrig lyckats springa tills jag spyr eller dråsar ner som en blöt fläck. Överlevnadsinstinkten sätter stopp. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :-)
      Min överlevnadsinstinkt kickar in lite ojämnt tror jag, för jag har tränat till jag spytt två gånger. Medans jag fegar många andra gånger. Svår balansgång. :-)

      Radera
  5. Helt rätt tänkt! Bra jobbat under 5-kilometers rundan!!

    SvaraRadera
  6. Jag sätter upp delmål. Räknar uppåt till halva sträckan, sen neråt. Vid långpass vågar jag gå i upoförsbackar om det är segt. Eller att jag tar dricka och 100 m snabb promenad efter var tredje km.
    Tror att hemligheten ligger i delmål.

    Fast på löpband vet jag inte. Bara dumhet haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae, jag är inget jättefan av löpband heller. Men har inga dubbade skor och det är halt som tusan, så vad gör man inte..? ;-)

      Det där med att räkna upp halva sträckan och sen ner var ju smart. Det måste jag testa!

      Radera
  7. Lätt hänt att jag hamnar i "comfortzone" och springer inte på utan springer i ett skönt tempo. Då är det bra att springa tillsammans med någon och faktiskt märka att man orkar mer än vad man tror. Det brukar även funka att "lura" hjärnan, tänka delmål tex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, springa med någon hade nog gjort underverk. Får se om jag kan hitta någon. :-)

      Radera
  8. Vilket bra citat! Stämmer verkligen!

    SvaraRadera
  9. Det där är sant! Våga bli trött är läskigt...men tvunget! Våga pusha lite till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man måste utanför "komfort-zonen". Men det tar ofta emot. :-)

      Radera
  10. Härligt jobbat där! Jag är lite dålig på att ta ut mig sådär att köra mig utpumpad av tempo, men kan lura mig själv ganska bra att jag inte är trött och kan köra ett pass eller två till utan att vila. Men med tempobiten finns det förbättringsmöjlighet med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det viktiga är ju att man försöker förbättra de saker man SJÄLV vet att man har lite bekymmer med. :-)

      Radera
  11. Läste inlägget på väg till min träning idag. Det träffade mitt i prick och fick mig att ta ut mig betydligt mer än vanligt!
    Så: TACK! =0)

    SvaraRadera
  12. Jag är nog lite mesig. Oftast vågar jag inte ta ut mig, men har bättrat mig något iaf :D
    Jag brukar lyssna på musik när jag springer och tänker att ni kollar jag inte på tiden förrän låten är klar. Så blir man lika förvånad varje gång :D

    SvaraRadera